dag 7-8....
hmmm.... dag 5-7 skulle vara de jobbigaste dagarna enligt läkarna och det hade de absolut rätt i!!!!
Att vakna mitt i nätterna och ha sån jävla smärta i öronen är inte speciellt spännande... Det känns typ som att nån står med en spik o örat och bara hamrar in den längre o längre o längre... o håller på så i flera timmar!!!!! Det typ svider och pulserar och värker och gör bara sjukt jävla as ont!!!
Att försöka svälja 4 paracematol på det är såååå jobbigt... man typ gråter sej igenom det, haha... men när man väl fått i sig smärtstillande ligger man där i en halvtimme och gleder sig till att det snart kommer släppa... och när man känner att det gör mindre och mindre ont och man till slut faktiskt kan lägga sig ner, PÅ SIDAN, without it killing you, så är man faan in heaven :) Då somnar man om som en liten ängel och så vaknar man 3-4 timmar senare när tabletterna slutat verka och så är det same procedure again, go for it!!!!!!!
Såhär har mina nätter sett ut de senaste 3 nätterna och iförrgårsnatt vaknade jag av att det blödde ur käften!!!
Jag fick panik för jag har läst så mycket om folk som fått stora efterblödningar och fått åka ambulans och grejer till sjukhus och så blir det ju bara jobbigt så, nej tack!!!
Jag typ löpte in till Ida och eftersom jag var så svag orkade jag ju inte skrika eller ens prata så jag tände lampan i taket och så skakade jag henne så mycket jag orkade tills hon till slut vaknade... Hon bara: va faan händer eller??
Jag pekade på halsen och det enda jag fick ur mej va: Jag blöder.... Jag var helt snurrig i huvet och kände att jag svimmar vilken sekund som helst... jag tog mej tillbaka till sängen så fort jag kunde och försökte sitta upp så jag kunde spotta ut blodet... man ska tydligen inte svälja det för magen tål det inte och då spyr man upp det och det var typ det sista jag ville då, mådde redan sjukt illa... Ida läste igenom informationspapprena jag hade fått och där stod det att man bara skulle ta sig till sjukhus om det typ rann ut blod och det gjorde det ju inte azz.... inte så mycket iaf.... Så jag fick typ ligga där o spotta ut blod i några minuter tills jag till slut hade lugnat ner mej och la mej ner... jag tänkte bara att nu får det faan vara nog!!! Efter ett tag slutade det och efter en timme typ somnade jag om... fy faan va jobbigt det var.... Vaknade runt halv elva och gick upp och fick faktiskt i mej en macka, låg o kollade på tv och halvsov på soffan som vanligt tills Ida kom hem från jobbet.... Hon lagade korvstroganoff med ris och jag var så jävla hungrig att jag höll på att dö och när jag skulle äta så kunde jag faan inte svälja... det sved som faan i halsen så fort jag försökte.. Faan va irriterande. jag tycker så synd om Ida för hon har lagat massa mat den här veckan åt mej men det slutar alltid med att jag äter 1-2 skedar och så får jag käka en macka istället... sorry men så är det bara...
Inatt var det samma sak, vaknade av att det blödde men inte lika mycket den här gången... Jag var lite mera samlad inatt så låg bara där o spottade typ tills det slutat... Sen tvingade jag i mej paracet för jag hade så jävla ont och så somnade jag om...när klockan ringde vid 8 och det var dags att ta mer medicin var jag så jävla trött, fattade typ inte var det var som lät, trodde det var nåt i min dröm och jag orkade knappt öppna ögonen... shit va trött jag var.. men när det är medicindags så är man alltid på azz... :) allt för att få må bättre..
Aja, gick upp halv elva idag o måste faktiskt säga att jag mådde ganska bra, första gången på en vecka som jag känner att det här kanske var värt det :) så idag har jag t.o.m. suttit på balkongen i tio minuter, haha..var ganska najs att "komma ut" efter en vecka men orkade som sagt bara 10 minuter... och idag var oxå första gången jag åt upp en hel tallrik mat, var iof bara kokta makaroner men ändå... :)
Nej nu blir det sex and the city movie numero uno :)
Tack för mej, gay.
